Och vips är vi tillbaka till femtiotalet

Jag vägrade läsa böckerna när de kom. Jag fick låna den första men lät den ligga. Någon hade med rodnande kind berättat vad de handlade om.
Det räckte för mig.

Nu idag delar en vän en länk till det här som Daniel Paris skrivit på spotlife om filmen och jag måste dela det vidare.

Tanken av att miljontals människor kommer se Fifty Shades of Grey och bege sig ut på jakt efter en egen Mr Grey är en smärtsam sådan. Destruktiva relationer mördar och ska exponeras för det de är, skadliga. Inte glorifieras i någon slags Hollywood-dimma där mannen straffar kvinnan när hon är olydig och belönar henne när hon är duktig. Mr Greys enorma behov av att kontrollera Anastasia Steele både i och utanför sovrummet gör mig illamående. Fifty Shades of Grey är kvinnomisshandel och hat i lyxförpackning. Alla Greys personlighetsdrag är solklara psykopatiska drag och det dominanta, BDSM som så många menar att filmen uppvisar, stannar inte bara i sovrummet utan letar sig in i vardagen i form av extremt kontrollerande beteende som väcker obehag hos tittarna.

Det absolut värsta med denna typ av film är efterdrevet den skapar. Att en idealiserad bild av hur en man ska vara inpräntas i mångas huvuden, där mannen i fråga utsätter kvinnan för en otroligt skadlig relation. Kvinnor programmeras till att acceptera ett visst beteende och män som ser filmen tänker sig att detta är exakt det som en kvinna vill ha. Det är osunt på alla plan. Nej hörrni, den gubben går inte. Jag tycker vi alla ska ställa oss upp och ge ett långfinger till det kvinnoförnedrande dravel som denna film är. Fifty Shades of Grey borde ha förvisats tillbaka i tiden till en mörk grotta någonstans där grottmännen hade hyllat den som deras heliga graal, för i ett modernt samhälle har den absolut ingenting att göra.

Så varför har alla de kvinnorna läst boken? Har de en längtan efter en egen psykopat, en egen kvinnohatande man som “vet hur en kvinna vill behandlas”?
Vad har hänt med det kvinnliga psyket, och varför har jag en frenetisk gnagande känsla av att det här är kopplat till den enorma ökningen av bröstcancer och IVF-behandlingar?

Posted in Uncategorized | Leave a comment

FeberJuno somnar i soffan och snörvlar lugnt. Plötslig tystnad efter dagens gnällande då orden att förklara hur hon mår inte finns ännu. Inte äta! Inte dikka! Inte appetin! Inte macka!
Inte tåva!

Men Pippi har vi sett. Och Teletubbies.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Mina ord har annan mening

Idag gjorde jag ett försök till småprat med en kassörska och hon svarade som om jag sagt något otrevligt.
Så halva kvällen har jag funderat på vilka ord jag använder som skapar missförstånd. Om jag egentligen bara talar förbi människor eller mina ord betyder andra saker för andras hjärnor. Om jag gått vilse i mitt eget huvud så pass att allt jag säger som trevligt småprat ter sig otrevligt

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Åååååå

så jag önskar att jag kunde åka och storhandla för sisådär tolvhundra kronor och uppåt, och fylla frysen och kylen med mat, och stapla fullt med torrvaror och konserver i skafferihyllan, och till och med köpa något litet till Juno, som en fotboll som vi kan sparka med nere på gården, eller något annat hon vill ha.

Att kunna gå ut och äta en kväll och dricka lite vin. Köpa sig en fin tröja och byta gympaskorna mot ett par nya fina som säkert skaver i hälen, och skaffa Juno en egen trehjuling med flagga på.
Gå och titta på kakel till badrummet och plankor till att bygga in kylen. Köpa ett stooort paket rostbiff och äta framför tv-n.
Rökt lax istället för rökt skinka. Kinamat på restaurang istället för stekt ris(fast ärligt talat så är Ms hemmalagade kinamat mycket godare).

Att hyra en bil och bara åka iväg någonstans över helgen. Att köpa alla kläder jag vill ha på en gång. Att våga gå in på en bokhandel och frossa i böcker jag vill ha. Att kunna beställa den där barnboken på Bokbörsen som jag vill att Juno ska ha.

Att vakna en morgon och inte känna oro och rädsla. Att vara modig och kaxig.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Halvblod

Jag fick ett ex av boken Halvblod. Författarinnan heter Sofie Trinh Johansson, från Varberg.
Boken är menad att vara del ett av tre om en tjej som en bit in i första boken visar sig vara hälften människa, hälften vampyr. Hon måste lämna sina adoptivföräldrar när hennes elaka hämndlystna halvsyskon hittar henne, så med hjälp av en vampyr och sin skyddsängel tar hon sig till Sverige, och till fots upp till Norrland.

Det här är riktigt dåligt. Inte enbart för att det är trist skrivet utan för att storyn drar ut över allt för många sidor utan att någonting händer, och för att det är både förutsägbart och fantasilöst. Karaktärerna, speciellt skyddsängeln, är flata, mesiga och -återigen- förutsägbara. Plotten har dessutom så många uppenbara parallella kopplingar till Twilight-serien att jag skäms å Sofie Trinh Johanssons vägnar. Hon måste skippa sin verklighetsfrånvända tonårstrånande tillvaro och sluta klänga på det redan skrivna.

Jag vet inte vad jag ska göra med mitt ex av boken. Jag tänker absolut inte ge bort den och sprida skiten vidare. Nej, jag tror det blir pappersåtervinningen den hamnar i, så kan jag hålla kvar det minsta hopp om att pappret blir nytt skrivpapper för andra, bättre, författare i slutändan.

Posted in Uncategorized | Tagged , , , | Leave a comment

A discovery of witches

Årets märkligaste bok blir nog i alla fall Deborah Harkness “A dioscovery of witches”.
Jag tyckte om den jättemycket, hon skriver snyggt och man blir nyfiken och vill veta mer men:

Dels så kommer handlingen aldrig riktigt igång, de drar ut på saker hela tiden så man undrar hur fan de ska hinna allt innan slutet av boken.

– Det gör de inte….
Boken slutar mitt i vad man skulle kunna tänka sig var en historia med en början, mitten och slut. Dessutom slutar den med en tidsresa.

Det hela är mycket märkligt och inte helt okej. Inget “Fortsättning följer i nästa bok” eller dylikt, utan det bara tar slut.

Dock kan jag tänka att eftersom boken är så tjock som den faktiskt är så måste man kanske bryta av i mitten – OM man nu tänkt skriva en fortsättning- för att ens få såld den.

Att jag sedan stör mig OFANTLIGT på den svenska översättningens titel “Alla själars natt”(som rimligtvis borde översättas med “All hallows eve” eftersom det är samma natt den svenska översättaren menar ska ha med boken att göra. Alla helgona istället för kanske… Upptäckten av häxor?)
samt att de hade bokställ där modellen som skulle föreställa vampyren i boken såg väldigt mycket ut som Robert Patchinson(numera a k a Edward Cullen) gör knappast saken bättre:
Det är bara desperat, och jag tänkte innan jag läst den att boken antagligen var ruskigt dålig när de måste ta till ett sådant lågt trick som att låtsas att “A discovery of witches” har någonting alls att göra med Twilightserien.

Pinsamt.

Kommer det en fortsättning snart så vill jag absolut läsa den, jag vill ju veta vad som händer. Kommer det inte en fortsättning så kommer jag stämpla A discovery of witches som en av tidernas fulaste teaser.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Skillnaden mellan att vara elak och/eller att använda sin erfarenhet?

I min bok tänker jag använda deras riktiga namn.
För att jag kan.

Posted in Uncategorized | Leave a comment